Kommer du ihåg den känslan man hade i början?
när fjärillarna levde sitt egna liv i magen? när man inte visste om man skulle krama eller puss, eller kanske ta i hand? när vi satt bredvid varandra i soffan hemma hos Alex och vågade knappt kolla på varandra, hmm eller vågade vi inte sitta nära varandra? haha.

Jag kommer ihåg våra första helger som det var igår. När jag fick min första kommentar, när jag fick första pussen och när jag knappt vägade sova bredvid dig.
Ja mycket har hänt på två år och du har lyckats göra mig till en lycklig människa som är helt tokigt kär i dig.

Alla våra sms som jag fortfarande läser hundra gånger om, alla våra telefonsamtal som jag verkligen älskar att somna till. Våra film kvällar, våra strand promander, våra resor det är underbart. och det är såhär jag vill leva mitt liv.

Men asså två år kan inte gå som en dans på rosor. men hur skönt är det inte när man åker på nedförsbacken igen efter en tung uppförsbacke? det är ju helt underbart! och det har vi varit med om.

Jag kan skriva hur mycket som hellst, men nu ringer min älskling så jag måste avsluta. Jag lovar att skriva mer!

JAG ÄLSKAR MIN ROBIN <3