När jag satt på bussen idag så kom det på en människa som såg ut som du och direkt började jag tänka på vår tid. Hur mycket vi skrattade tillsammans, hur mycket vi pratade med varandra, hur vi stod upp för varandra och hur vi hjäpte varandra med allt.
Ibland känns det liksom bara så långt bort, skrev ett sms till dig men det var inte så gott svar på det.
Vad var det som fick oss att sluta prata? vad var det som fick oss att inte vilja ses mer?
Vems fel var det, det där som du gjorde fel som jag blev sur över det var ju ingenting. Idag ångrar jag mig och önskar ibland att vi skulle kunna flytta tillbaka tiden och bara ha så kul som vi brukade ha.

Undrar om du tänker på detta ibland, undra om du tänker tillbaka och saknar.
varför har man inte förmågan att åka på studiebesök i människors huvud ibland?

Tiden går väl fort när man har roligt, det är väl därför jag inte har tänkt på tiden förrän nu.
men just nu har jag inte kul, därför känns det som att vår tid slutade igår.