När vardagen känns så lagom jobbig, när negativiteten och intrigerna springer i fatt en gång efter gång. När man kämpar dag för dag och försöker att förstå hur andra tänker samtidigt som jag ska försöka förstå hur jag själv tänker. Är det så skönt att komma hem, lyssna på den musik som gör mig varm och glad och prata med de personer som får mig glad som min familj. Det är livet för mig. När jag kan prata av mig och känna att allt löser sig med tiden. Det är jobbigt att tänka att allting ska bli bättre när man är i vardagen och inte stannar upp och funderar på hur jag vill ha det och vad som gör mig lycklig. Träffade en klok person igår som fick mig att inse att det viktigaste i livet är att man känner sig själv och att man mår bra.
Ibland behöver man en stund för sig själv. då tiden stannar upp och funderar på sig själv lite. Inte på vad som komma skall, vad som har hänt eller hur jag ska göra. Utan bara sitta ner och fundera på hur jag mår och hur jag ska må som bäst.
Den stunden ska jag ha nu!