Har precis bäddat ner mig och ligger och funderar på hur glad jag är för mina relationer till andra människor. Farmor och farfar var här idag och jag verkligen älskar dem, kan bara sitta tysta och kolla på varandra om det skulle vara så och ändå älska varandra.
För ett tag sedan hade vi kusin kväll och det var också så speciellt, vi pratade, skrattade som bästa vänner.
Idag i skolan fick jag ett sms från min fina vän som bara var så upppiggande, och så bra!
Telefonsamtalet med min kära och kärleken kan jag inte beskriva.
Fantastic 4 och vänner i skolan, som man en gång i tiden inte alls var lik men som vuxit ihop med. 
Familjen som betyder allt, grillkvällarna i trädgården, diskussionerna, allt har sin charm.
Personerna som är ens vardag och ens liv.
Personerna som funnits i mitt liv i två och ett halv år, ni är bra. 
Promenaderna, fikorna, skratten, shoppingturerna, festerna, bildern, minnena.
JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR ER !

Det känns som att detta blev ett väldigt positivt inlägg, och jag vill inte på något sätt skryta. Men efter en liten tuff period så tycker jag själv att jag får uttrycka hur stolt jag är över de personer som skapat mig till den jag är idag! Trots att bråken funnits och irritationerna och saknaden varit stor ibland, så vill jag faktiskt också tacka er. Ni fick mig att börja inse vilka som behövs i mitt liv och vilka som behövs i andras. Alla kan inte vara i varandras liv och det är svårt att inse. När saker och ting faller på plats så har alla ändå tagit lärdom som det som hänt och börjat acceptera det istället.
TACK!