Jag kallar detta inlägg för vänskaper

Det är söndag och jag sitter och tänker tillbaka på hur veckan och helgen har varit. Och en tanke som slog mig var vänskap. Vad är en vänskap? vem ska jag lägga ner energi på och när ger jag upp en vänskap för att allt blir fel.
Jag är en människa som har svårt att avsluta vänskaper, jag har svårt inse när jag inte ska kämpa längre.
Det finns olika sorters vänskap i mitt liv, det finns vänner som jag träffar varje vecka och varje dag som jag berättar om vad som händer i mitt liv. Det är vänner som finns här för tillfället och förhoppningsvis i framtiden. Sen så finns det vänner som jag träffar en gång i månaden, som jag tar en lång fika med, en promenad eller har en filmkväll med och pratar om allt. Vi pratar om allt från problem till minnen. Det är vänner som alltid kommer att vara vänner för att vi har gått igenom samma saker tillsammans och vi har hittat en nivå som fungerar för oss båda. Sen finns det vänner som bara finns där när de behöver någonting, eller som aldrig engagerar sig mer än när det har gått för lång tid och det dåliga samvetet talar.
varför tänker jag så mycket?!
varför kan man inte bara hitta en nivå med alla vänner så man slipper att bli besviken varje gång någon avbokar i sista sekund eller så man slipper att oroa sig.
Jag är också den vännen till en del vänner som hör av sig någon gång ibland som kanske inte är den bästa på att vara med på alla saker. men jag försöker kämpa för det och jag försöker att kämpa för att hitta en jämn nivå mellan träning, vänner, robin, familj och jobb.

Jag vill inte tänka så mycket jag vill bara inse att det är uppenbart vilka som är ens vänner och vilka som är värda att kämpa för. Som en sann vän sa till mig "lägg din energi på de vänner som lägger energi på dig".

Om två månader tar vi studenten, om två månader så inser man vilka som är ens äkta vänner i skolan och vilka som man bara delat skolan tillsammans med. Om två månader vill jag glädjas med de vänskaper som bara handlade om skolan, jag vill minnas tillbaka och le för mig själv och acceptera att vänskapen var fin när vi hade den men nu har vi gått vidare.

Snart är vi vuxna och måste börja ta hand om oss själva. Vi måste börja leva våra egna liv som vi vill ha dem. Vi måste ta beslut själva och inse att misstag måste göras för att framgången som vara välkomnande. Snart måste vi stå på egna ben med människor som vi vill leva med. Med människor som gör oss glada och med människor som ger dig det du behöver.
Vänner är det finaste man kan ha, så varför tänker jag så mycket. Jag är omringad av nära vänner som ställer upp för mig i vått och torrt, som stöttar och som hjälper. Jag borde vara mer tacksam, jag är tacksam. Men hur väljer jag mina vänner, hur gör jag för att inse att alla inte alltid kan vara vänner.
Hur gjorde jag när jag kom över den fina vänskapen som jag och min förra bästa vän hade. Hur kom jag över att vi inte sov över 5 gånger i veckan, hur kom jag över att vi inte träffades varje dag, hur kom jag över känslan av att det var vi mot världen? Idag kollar jag tillbaka på våra bilder, ler för mig själv och inser att våra vägar gick åt olika håll men under tiden då de gick hand i hand var underbar.

Snart börjar en ny del av mitt liv, och det är upp till mig. Bara mig. Att ta med míg de vänner som är vänner. Samtidigt som det är upp till mina vänner att ta med mig om de behöver mig.

Nu är det min uppgift att finna svaren på mina frågor.


Vi lovade att det alltid skulle vara vi,
men idag ler jag åt vår minnen och inser att vår väg gick åt vars ett håll.
vänskapen har lärt mig otroligt mycket som hjälper mig idag.

Kommentarer
Postat av: Sophia

josefine, lyssna på det jag sa. du vinner i längden<3

2011-04-03 @ 20:29:40
URL: http://ssophiia.blogg.se/
Postat av: Sandberg

Du är världens bästa vän. Och förtjänar det bästa <3

2011-04-04 @ 23:08:10
Postat av: mamma

Du är så klok min underbara dotter! Älskar dig

2011-04-05 @ 13:16:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0