Lite om skolan och söndagar när de är som bäst.

Efter att vi igår slog klackarna i taket på slagt har jag idag bara legat i sängen och förflyttat mig till soffan, ner till affären och nu är jag tillbaka i soffan igen. Gårdagen var en underbar natt som alla andra brukar vara på slagt och med mina fina vänner. Imorse väcktes jag av att min älskade pojkvän låg och pussade på min kind och höll min hand. Oavsett vad klockan var så var det de bästa sättet att bli väckt på. Låg kvar i sängen en timme eller två, sen intog jag soffan. Just nu har jag varit nere och handlat lite godis, ligger i soffan med täcket och lyssnar på min spellista på spotify som heter "en liten dos mys". Det är såhär söndagar ska vara. eller förutom min huvudvärk. Pojkvännen och alex är och spelar match. Det är skönt att vara ensam ibland.

Jag har mycket i mitt huvud även denna söndagen. Men denna söndagen handlar det om tacksamhet. Ligger och tänker på hur den senaste tiden har varit. Kollar på bilderna på kameran och inser hur mycket minnen som skapas varje vecka. om inte varje dag. Jag har så fina medmänniskor. Medmänniskor som ställer upp, stöttar och inte minst gör allt med mig. Gråter. Skrattar. Skapar minnen.
Tänker på hur det är i skolan. Vår skola är uppdelad och förändrad. Den är inte som den var för två år sedan när vi satt i matsalen och väntade på att bli indelade i klasser. Alla var förväntas fulla och intresserad av varandra. Nu är det tvärtom. Vi är uppdelade i gäng. Inte för att vi inte är samma gäng som vi alltid har varit utan att det skapas rivalitet mellan två gäng. Rivalitet som egentligen bygger på otroligt dålig kunskap, respekt och tacksamhet. Det är tråkigt. Men i såna lägen så får man upp ögonen för vem som är ens vänner. Vem som ställer upp och den som orkar kämpa för att alla ska ha det bra. Då inser man.

Om fyra månader tar vi studenten och självklart är det många tankar som går runt i huvudet. Framförallt om vad som händer sen. När man pratar med människor som gått igenom denna period så får man rådet att man ska uppleva mycket när man är ung. Hur länge är man ung? och när är man gammal nog att bestämma sig för vad man ska jobba med i stora delar av livet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0