Min första kärlek.
Jag tänkte börja skriva om min officiellt första pojkvän, men på senare dagar och efter ett förhållande i 44 månader så har jag fått ett annat perspektiv på vad kärlek är.

Det började iaf med att jag gick i sjuan, hade precis börjat på denna högstadieskola och hade så otroligt roligt varje dag. Jag hade min bästa kompis natasha och min syster som jag i sjuan var med varje dag, men vårt otroligt härliga gäng utvecklade sig och snart var vi fler. Marie, Sophia, Mette, patricia, sofia osv. Natasha och jag gjorde allt tillsammans, och en dag när jag var hemma hos hemma så berättade hon för mig om mory, en kille som hon länge hade spanat in men aldrig direkt hade pratat med. Vi satt där på hennes säng och kom på ett sms som vi skulle skriva till honom för att se om han var intresserad av att kanske träffa oss. Vi kom på smset och förklarade för hennes föräldrar att vi bara skulle vara nere på gården och vi LOVADE att vi bara skulle hålla oss på gården. Men för att dölja för hennes föräldrar att vi skulle träffa honom så gick vi till gården bredvid. När han kom så var natasha med honom och så hade han med sig christian. Morys kompis som jag hade sett ett par gånger i skolan.  

Ja, efter ett par månader av en otroligt fin vänskap som jag än idag kan sakna för jag tyckte verkligen att den var så vilkorslös och fin så blev vi tillsammans. Och vi i efterhand så kan jag väl med handen på hjärtat förstått att det inte riktigt var kärlek. Eller så har jag bara kommit till en annan nivå i kärlekens otroligt fina stege. Detta var en början och när jag var 15 år så var jag otroligt kär i denna kille. Det var alltså Josefine <3 christian och Natasha <3 Mory. det varade inte så länge, egentligen så var det bara vi fyra som var bra vänner och kanske inte kärlek. Men det varade i fem månader och det var fem månader som jag fick veta hur en vänskap med lite kärlek ser ut. Fem månader och mitt första förhållande. haha. Gulligt.

Sen har jag den kärlek som jag skulle vilja nämna som den första riktiga kärleken och det är den till Robin. Ett par månader efter att jag blivit singel så var jag i skolan, eller rättare sagt så var jag och louise i en park och hade idrott. Hon berättade för mig att hon skulle träffa en kille efter skolan och frågade mig om jag ville följa med. Killen hade vi känt lite innan så jag följde med. Denna killen hade med sig en annan kille.  som jag tyckte var skiit snyggg. Jag skrev till en kompis och berättade om hur snygg jag tyckte att denna kille va, men jag kunde ju inte hoppas på att det skulle bli något mellan oss, mitt självkänsla var kanske inte på topp då jag kände mig som en 16 åring med tandställning och rättfärgat hår. Han var ju ändå snart 18 år. Men tiden gick och efter ett tag så fråga min syster om jag ville följa med hem till hennes kille och sova där. Jag fattade inte alls vad hon pratade om, vcad skullle jag göra där som femte hjulet? men mamma och louise lyckades övertala mig och en timme senare var vi hemma hos killen. Jag hade smsat med robin lite i veckan, så när jag såg honom hemma hos denna kille så trodde jag att jag skulle dö. sååå pinsamt, eller? Då hade Louise och hennes kille fixat så att han och jag skulle ses. Den helgen kommer jag aldrig glömma, jag sov över. SJÄLV. två helger senare efter att vi hade träffats ett par gånger osv. så blev vi tillsammans. den fjortonde oktober tjugohundra sju.
Nu har vi varit tillsammans i 44 månader och jag har verkligen fått uppleva vad kärlek är. Jag lär mig otroligt mycket av honom, och jag blir verkligen behandlad som en prinsessa. vi har varit i tunisien och turkiet, östersund och åhh. jag vet inte vad jag ska skriva för det är svårt att förklara hur jag känner och alla våra minnen.
Robin <3 Josefine!