Jag inte skilja på om jag vill vinna dig,
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

Sitter och funderar lite över vänskap medans Melissa sjunger jag kan inte skilja på funderar lite på de som jag har skrivit innan.. Hur lätt man kan förlora någon, från det att man har haft allt, man har skapat minnen man har skapat ett hopp om en evigvänskap, man har gråtit tillsammans, skrattar som aldrig förr och kämpat upp för backen och åkt tillsammans ner. Till att man är ingenting, till att man knappt pratar och till att minnena förblir minnen.
Ska man accpetera det och inse att allt har sin tid, eller ska man kämpa mer för att försöka att få tillbaka känslan?
Kanske kommer allting att bli bättre nu när gräsets dofts sprids eller när sommarvärmen ligger på?