Sitter och lyssnar på vinnarlåten i IDOL. och funderar. 
Just nu har det pågått en svaka som har pendlat mellan djup och djupare. Då förstod jag ordet tonårstankar som jag läste på en väns blogg. Jag har en kompis som är väldigt bra på att blogga och hon nämner oftast tonårshjärtan. Vilket är ett väldigt bra ord. 

Jag tror att det finns en otroligt stor skillnad mellan vuxna hjärtan och tonårshjärtan.
I ett vuxethjärta har man mycket erfarenhet, man har upplevt ruset i magen som framkallar glädjetårar och leende, man har blivit sårad gång på gång och insett hur människor fungerar och man har varit deppig någongång och kännt att detta måste jag göra någonting åt.

I ett tonårshjärta måste allt detta upplevas och jag tror att det tar lång tid innan man har upplevt allt. Innan man vet hur man ska hantera situationer. Sedan tror jag att tonårshjärtan är svåra att läka eller det känns som att de tar mycket längre tid att läka för allting påverkar ett tonårshjärta.

Ett vuxenhjärta vet innerst inne vad som är livskvalitet och oavsett om osäkerheten spökar, så vet man vad som står i ens hjärta.
Men ett tonårshjärta har en tunnare mur mellan livet och texten i hjärtat. För det som händer i verkligheten påverkar den osynliga texten otroligt mycket.

Detta tror jag beror på att vi är så beroende av alla andras åsiker, tankar och ursäkter. Texten i mitt hjärta ändras ständigt och jag väntar och väntar på den dagen då den blir permanent.
Den texten har jag för mig själv och i det svåra hör jag en vind som viskar vad som står i hjärtat just nu.

Ta vara på det som är livkvalitet för er och skapa din egen text som följer dig livet ut. Det är behövligt.