Ligger i sängen och egentligen borde jag sova nu. men jag har en gnagande och kanske ett starkt behov av en förändring just nu. Då menar jag inte att jag vill göra drastiska förändringar utan jag vill bara ändra lite uppfattning av skolan.

För snart 12 år sedan började jag skolan. Jag gick i förskoleklassen. jag var stor. Inför varje termin kommer jag ihåg hur jag, min syster och mina föräldrar var i stan och handlade skolkalender, pennor, block och min första skolväska fick jag av morfar. Jag älskade skolan. Var dag sneglade man på ettorna som var så stora. När det väl var min tur att börja ettan var det stort, jag hade blivit stor. Jag var stor, jag planerade redan då (kanske är därför jag planerar så mycket idag).
Nu 11 år senare sitter jag i min säng och om snart 200 dagar springer jag ut från gymnasiet.
När jag var ute och festade en dag för ett tag sedan träffade jag en kille som jag gått i samma klass som för 11 år sedan. Magiskt!
tänk vad som har hänt på 11 år.
Dagen kom och jag skulle börja 7an, nu skulle jag ta mig från den lilla skolan där alla kände alla, till en annan liten skola som skulle visa sig skapa ett minne för livet.
Jag började 7an och vi blev snabbt ett stort gäng i skolan. Kollade i skolkatalogen för ett tag sedan och jag kommer ihåg alla som det var igår. Just nu håller jag på med ett arbete för röda korset på samma skola och jag ler för mig själv när jag kommer in i klass rummen. Kommer ni ihåg när vi spela fotboll i koridoren men en liten papperstuss? Det är magi.
När 9an närmade sig kändes studenten otroligt lång ifrån. Jag lämnade min högstadie stolt. Stolt över att jag skapat kontakter för livet och framförallt skapat den kunskap som jag fortfarande använder mig av. Jag hade gjort mitt på högstadiet.
för 2.5 år sedan stod jag som en nervös elev på gymnasiet. Jag levde fortfarande på minnena från högstadiet och lågstadiet o jag ljuger om jag skulle sagt att jag inte lever på de fortfarande.
Just nu går jag i trean och det är super mycket i skolan. Vill bara lägga ner gymnasiet i en låda, lägga den under sängen och glömma den. Men jag är inte färdig. Det finns mer som behöver upplevas, det finns mer att kämpa för och det finns mer att vinna. Det är en jobbig period just nu men vafan, om 200 dagar står vi som lyckliga studenter och jag vill minnas gymnasiet lika mycket som jag minns varje sekund av lågstadiet och högstadiet.
Det är värt att kämpa!
Som min fina vän sa till mig så finns det mer i livet än att få mvg i alla ämnen och det är så sant. Skolan och livet är så mycket mer än betyg.
MEN! huvudsaken är att jag ska springa ut från gymnasiet med tanken "här är allt gjort" !
gymnasiet ska bli ännu ett minne som jag lägger i min ryggsäck för att bära igenom livet.






Fotboll i kapprummet!

kärlek<3